kärlek, ja ni.. man kan verkligen skriva mycket om just det ämnet men jag hade tänkt att kortfatta lite om vad just jag tycker och känner om det. min kärlek till nicklas är så obeskrivlig. jag tycker de är så himla fränt att känna sånt pirr i magen så fort man ser honom, det är så sjukt coolt att en människa kan känna så här bra. att man aldrig ledsnar liksom..? jag har aldrig riktigt trott på kärlek förens jag träffade nicklas om jag ska vara helt ärlig. de har alltid varit jag som blivit sårad och som efter några gånger tappar man hoppet. men jag tror att de är ödet som ser till att man stannar hos den som faktiskt är rätt för än själv. Kärlek kan vara så otroligt komplicerat, så invecklat och tjorvigt men när de väl fungerar mellan två människor så är de helt underbart. tidigare tänkte jag alltid att jag ska vara singel tills jag är minst 21år, jag ska liksom röja livet ut och inte binda min till någon, precis så tänkte jag. mitt singel liv var sjukt roligt och jag ångrar ingenting. men att hitta en bra kille var ännu bättre. man mår bra på hel tid, man känner sig speciel, älskad och framför allt aldrig glömd.