hittade just en grupp på facebook som hette !
SJÄTTE POLISANMÄLAN PÅ MINDRE EN VECKA ...VARFÖR?




Igår slogs min 14 årige son ner för andra gången på mindre än vecka inne på shopping.
Bägge gångerna på dagtid! För andra gången på mindre en vecka har han fått uppsöka akuten på Sunderbyns sjukhus. Nu är vi inne på sjätte polisanmälan på mindre en vecka. Varför?
I korta drag har följande hänt…
Den 25/3 fick min pojke en oprovocerad smäll på bröstkorgen av en kille som är 13 år. Det var inne på shopping. Killen bad senare om ursäkt för den smällen vilket han ska ha all heder för men, i lördags den 10/4 vid 13.30 tiden dök samma kille upp igen och gav sig på min son för andra gången inne på shopping. Den gången slutade det med att vi fick åka till Sunderby sjukhus för undersökning. En rejäl fläskläpp och en lindrig hjärnskakning och polisanmälan. På söndag den 11/4 fick min son ett telefonsamtal från sin gärningsman som uttalar direkta hot mot vår son om han polisanmäler det som hänt. Jag gjorde ny polisanmälan och ringde senare upp den pojkens förälder och redogjorde för vad som hänt. Ett Mycket bra samtal med en förälder som verkar göra allt som står i hennes makt att göra. Jag har senare också snackat med killen och jag har fått den uppfattningen att det är en reko kille som gjort en riktig dumhet han nu verkar ångra. Han skall Ej heller lastas för vad som hände igår…
Igår, fredag den 16/4 ca 16.30 får jag ett samtal från en ung pojke som ber mig komma till shopping för att min son har blivit misshandlad och ligger på golvet och blöder. In till stan och mycket riktigt ligger han på golvet med en hel hop med ungdomar runt sig. Han gråter och blöder från ett sår under vänster öga. Ambulans till Sunderbyns akutmottagning och ännu en polisanmälan. Sent på kvällen får han åka hem med sin mamma.
Väl hemma, på lägenhetsdörren har någon roat sig med att tejpa upp en remsa av polisens avspärrningstejp, ni vet det där blå och vita bandet som man kan se i olika polisfilmer, efterlyst och på nyheterna. Ny polisanmälan görs. Polisen kommer hem till dem för att titta och dokumentera. En stund senare får pojken ett mobilsamtal från någon okänd som hotar honom på nytt till livet.
Nu har detta tagit helt galna proportioner och Nu jävlar är jag less på det här. Mina faderskänslor säger att… men för fan spöa upp de där snorungarna (nu snackar vi 13, 14, 15-åriga barn)en gång för alla…
Men så kan man ju inte göra. Så vad återstår då? Att gömma sig? Fler polisanmälningar? Skriva insändare? Snacka vid fika bordet på jobbet? Psykologen?
Jag lyssnade på en intervju för länge sen av en som suttit fånge i tyskt koncentrationsläger på 40-talet. Hon, om någon, hade blivit utsatt för kränkningar och förnedring. Det vi har fått uppleva kan inte och ska inte jämföras med hennes upplevelser men hon svarade ungefär så här på frågan om vad man göra för att bekämpa ondska?
Protestera! Protestera så länge det bara går att protestera. Var inte tyst och låt inte de som gör fel få verka i det tysta. Så länge du har luft i lungorna kan du alltid protestera mot det som är fel!
Och det tänker jag nu göra och med alla till buds stående och fredliga medel. Jag tänker inte vänta tills något gått så galet att det samlats folk runt omkring någon brottsplats på stan där man lägger ned blommor och tänder ljus för att något barn har lyckats dräpa ett annat barn. Jag tänker protestera Nu och kommer från och med Nu lägga ner all min kraft och fritid på att protestera.
Jag kommer att stå på storgatan i Luleå utanför shopping med ett tänt ljus och tyst protestera. När de personer som gjort min son, alla hans vänner och anhöriga, så illa… När de personerna bett om ursäkt då ska jag sluta protestera.
// Mikael Elmegren


förstår ni hur sorligt detta är ;o asså försår verkligen hur den där killen ska känna sig ! det är ju hur hemsk som helst ! ;/