Hello babes! lördag idag, jani hur ska man summera det? känner mig fortfarande stressad för skolan men antar att det löser sig såsmåning om. annars då? jovars jag mår fint, träningen står stilla som fan men känner mig ändå en aning lättare då jag slutat med socker åde. rebecca är dessutom back on track vilket känns riktigt jäkla bra. då slipper jag träna själv, gud så skönt! nojjar över min framtid för varje dag som går, förstår inte vart alla mina tankar kommer ifrån egentligen..?

 

spenderade jag på bästa sätt, jobb sedan majbrasa med familjen och sanna. sedan var jag med när mina flickor förfestade men efter det for jag hem och sov eftersom att jag jobbade dagen där på. hade ända himla kul och var skönt att stiga upp tidigt på morgonen istället för att ligga bakis hemma (nog för att ja aldrig blir det men heh ni fattar vad jag menar) 

 

Att börja tänka på vad man stoppar i sig vore verkligen alla göra, förut har jag haft så sjukt dåliga matvanor som småätit när jag kännt för det, att äta regelbundet och träna med jämna mellanrum får en att må såå mycket bättre. jag har aldrig känt mig så här lätt och fräsch i kroppen som jag gör nu. himla skön känsla om ni frågar mig! 

 

 

 

Hejan allesammans! dagen började rätt så spänt eftersom att jag hade ett möte på skolan vilket aldrig kan tyda till det bättre.. hur som helst gick det helt okej och jag måste verkligen lägga i en högre växel för att få bort alla mina rester som jag har. kan knappt somna om nätterna för jag är så orolig över min framtid. jag vill klara skolan, jag vill jag vill men min motivation är så djupt nere på botten så vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. ska tipsa er alla med att låt er aldrig gå om ett år, kör igenom hela skolan och vad med det vänner som hjälper er i väder och vind. kan lova er att utan min underbara stina hade jag aldrig klarat skolan, aldrig någonsin. är så innerligt tacksam över att ha henne vid min sida! ingen förtjänar fan att gå till skolan med en klump i magen, det har jag fått genom lida i ett års tid nu. kan inte sluta längta tills jag får börja jobba på hel tid. förhoppningsvis finns det ingen som kan trycka ner mig då.