när ingen ser på gör det som ondast, när ingen ser på kan jag inte hålla mig från tårarna. jag orkar inte sakna dig nåmer för det gör för ont, smärtan tar över som jag inte kan hantera. jag visste att mitt liv skulle bli ett helvete när du lämnade oss här på jorden för jag klara inte av att hålla mig på banan utan dig. jag skulle kunna offra mina båda ben för att få dig tillbaka till livet. bara jag har armarna kvar så jag kan känna dina varma och gosiga kramar. livet utan min mormor är det svåraste jag har genom gått. att inte ha min kämpe vid min sida är så himla svårt. jag försöker klara av vardagen med fina människor som är runt omkring mig ständigt men ingen kan någonsin ersätta dig och det gör att allt blir så mycket svårare. jag saknar hur vi brukade räkna bajskorvar på våren påväg från ditt älskade hus till dåvarande konsum. jag fick alltid det till över 30 och du fick alltid någon under så kunde vi inte komma fram till vem av oss som hade rätt svar. jag saknar att jag alltid kom till dig efter skolan. kollade på Eva&adam om och om igen tills det blev mörkt då åt vi middag sedan följde du mig hem igen den "lebbiga skogen" och en minut efter att jag var hemma så ringde alltid telefonen och de var du som ringde för att kolla att jag klarade sista biten själv. vi sa alltid nattinatti. och avslutade med "vi ses imorgon" och de gjorde vi. varenda dag i sju år. jag saknar mormor lukten, jag saknar din köttsoppa med klimp, din rulltårta och dina plättar i luften. ingenting kan bli detsamma igen. älskar dig, alltid ♥