Hejsan allesammans! vet att jag inte har tittat in här på flera veckor och själv mår jag inte alls bra utav det. jag hatar perioder då jag inte bloggar för då vet jag att jag inte alls är mig själv. jag behöver faktiskt bloggen i mitt liv för att kunna släppa ut allt som "tynger" mig. tänkte bara nu sitta här och skriva oavbrutet nu tills jag känner att jag har fått ut allt. jag vore nog inte ens göra detta men det känns rätt för mig, så nu får det bli så.

 

som många va er här redan vet så värdesätter jag mina vänner och familj högst upp på denna planet. jag skulle kunna offra allt jag äger för att dem ska må bra. Jag litar på alla dem och klara inte av bråk som bara suger bort all energi från mig. i sommar var jag ju i Cypern, ayia napa med mina tjejer. det var en så sjukt grym resa och och jag mådde så bra. däremot blev det en liten konflikt mellan mig och en vän. jag trodde aldrig mer att vi skulle bli vänner och jag var så krossad. hela min värld rasade samman just där och då. kände dock att det inte skulle få sabotera för mig så jag fortsatte festa som en jävla gorilla och härja dag som natt. inerst inne gjorde det så ont. Jag är dock så sjukt glad för att vi är vänner idag igen. hon är en jätte fin människa och står mig så nära hjärtat. önskar henne verkligen gott i livet. med detta vill jag nog bara säga att jag förstår nog inte själv hur beroende jag är av mina vänner, jag är så sjuuuukt rädd att förlora dem så ni anar inte. jag är rädd att bli bortglömd. att ingen skulle bry sig om jag dog. äh fyfan den där tanken knäcker mig verkligen. fyfan. jag älskar livet och vill aldrig dö. och framför allt, jag vill aldrig mer att det jag har med mina vänner förstörs igen. då dör ja, seriöst. är också så himla less på att folk dör. jag orkar inte det nåmer. jag vill att mina mamma och pappa ska leva föralltid så jag slipper fler begravningar. alltså usch det är verkligen så jobbigt. har förlorat alldeles för många i mitt korta liv så nu får det vara nog. är så glad att jag har mina helt underbara syskon som får mig att orka med allt. vi har nog jordens finaste syskonrelation. dem är guld! 

 

Min och sannas resa till Magaluf var helt underbar. alltså den tjejen, fyfan så fin hon är.och den som lyckas vinna hennes hjärta kommer få ett så underbart liv! anyway, vi mådde så gott och festade och myste hur mycket som helst. sov på balkongen under stjärnhimlen och bara njöt av livet. var riktigt fett att träffa nya människor också. lärde känna två helt underbara tjejer, Ronja&Ronja har bestämt att vi ska ses snart igen vilket känns kanon ju! älskade vårat poolhäng, inga beskymmer eller svårigheter. bara glada miner :) 

 

skolan då. shit vill jag verkligen gå in på den kategorin? har aldrig kännt mig såhär misslyckad som jag gör i detta fall. jag har varken orken eller lusten att försöka fixa det. eller  jo det är en sak som  jag verkligen fortsätter kämpa för. och det är för min systersskull. vill inte göra henne besviken nånstans när det gäller skolan. vill klara detta för hennes skull. det var liksom hon som lärde mig att räkna och skriva för hennes egna VECKOPENG kan ni fatta? tre år äldre än mig och hon hade redan då vett&hjärta som en vuxen. haha vet ni vad hon också gjorde? hon skulle varje kväll läsa barbieböcker för mig men i själva verket kunde hon själv inte ens läsa så hitta på allt som stod i böckerna. hon tittade på bilderna och hittade på en egen story.hahah! så jävla fin du är rebecca. 

 

nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv eller så, funderar på vad man kan jobba med utan gymnasiebetyg och kommer fram till att jag enbart kan bli städerska. fan va rååligt :)) livet leker  

näni. man känner sig verkligen riktigt värdelös och otillräcklig så ni anar inte. vill bara gråta men försöker vara stark. tror inte jag har någon framtid alls, fy så sorligt det låter men jag menar varenda ord. olycklig skulle jag kalla det. är glad att jag iaf har vänner&familj, jag älskar er och hoppas att ni stöttar mig i allt vilka val jag än väljer att göra om de så handlar om skola eller jobb. vill vara börja leva nu som vilken nittonåring som helst.